Jag har alltid älskat färgat glas – ljuset som skapar mättade och gnistrande färger. Numera har jag möjlighet att ägna mig åt den passionen, assisterad av min man.
Blyinfattat glas är en ganska ovanlig hobby i Sverige. Nästan allt glas importeras från Amerika, där det finns en längre och bredare tradition. Herr Tiffany, som lanserade Tiffany-tekniken i slutet av 1800-talet, var amerikan. Han tog fram ett nytt sätt att sätta ihop glasdelarna, men också nya former av glas där transparent och opakt glas blandas för att skapa spännande effekter. Medeltida glas var alltid transparent, men ofta målat.
En spännande sak med glas är att det hela tiden ändrar karaktär. Bilden ser ut på ett sätt när ljuset kommer ”framifrån” dvs från samma sida som betraktaren, och på ett annat sätt när ljuset kommer genom glaset. Ljus som faller in från sidan ger andra effekter än det som skiner rakt igenom. Middagssolen ger andra färger än solnedgången. Eftersom bakgrunden kan anas genom transparent glas förändras bilden när jag rör mig förbi den.
Opakt och transparent glas fångar upp ljuset på olika sätt och genom att blanda dessa kan man få bilden att ”lysa” på olika sätt vid olika tider på dagen.
Ett annat sätt att variera glaset är att ge det olika struktur. Ängelns dräkt har en småskrovliga struktur, medan bakgrundens glas är mjukt vågigt.
Tiffany är i princip ganska enkelt. Så här går det till:
Hitta eller rita ett eget mönster. En kopia fungerar som mall för att lägga ut bilden, en annan klipper man i delar som används som mallar för att rita upp de olika bitarna på glaset.
Välj glas. Ofta finns det en idé om glas redan vid mönsterkonstruktionen, men nu ska de olika delarna passas in. Glas som har flera färger är individer – varje skiva har sin karaktär. En del i att få en vacker och levande bild är att lyckas utnyttja skiftningarna i glaset på ett bra sätt.
Lägg mallarna på glaset och rita ut konturerna med vattenfast penna. Skär ut glaset genom att rulla glasskäraren utmed konturerna och sedan knacka på baksidan av glaset för att få det att spricka utmed den skåra som skapats. Det här momentet kräver lite övning. Glas vill spricka rakt, glaskonstnärer vill ha roliga former.
Glas får vassa kanter och det är sällan det spricker precis där man vill ha det. Nästa moment är därför att slipa in bitarna så att de är mjuka och snälla och har rätt form.
När alla bitar lagts ut på mönstret och man är nöjd med passformen är det dags att sätta dit kopparkanterna. Tunn, smal självhäftande koppartejp gnuggas fast runt alla kanter. Tillbaka med alla bitar på mönstret och säkra med tusen nålar.
Dags att löda. Lödtennet flyter ut över kopparkanterna, men inte över glaset och på så sätt skapas en ram som håller fast glaset.
Ett annat sätt att arbeta med glas som också fungerar i en hemverkstad är sk ”fusing”, dvs glaset smälts i en ugn, ungefär som en keramikugn men med lite lägre temperaturer. Det är betydligt svårare, för det kräver att man vet mer om hur olika typer av glas reagerar vid olika temperaturer.